Kultur & Nöjen. På torsdag stuvar Limpo undan sin egen konst och visar vad unga graffitimålare har lärt sig om sprejteknik, skuggor och perspektiv under höstkvällarna i hans ateljé.
En vemodigt drömmande flicka med blicken i fjärran täcker dörren till konstnären Limpos ateljé på Seved i Malmö. Varje torsdagskväll står den öppen för unga som är nyfikna på graffiti. Här finns prov på hans konst i det mindre formatet, dekorerade tallrikar pryder väggen, flaskor målade i vackra färger står i fönstret, tröjor och väskor med tryck hänger på rad i ett hörn.
– Det är inte meningen att barnen ska bli konstnärer, säger Limpo.
Meningen är att barn ska kunna träffas bortom språk, religion eller nationalitet som riskerar begränsa och skärma av istället för att väcka nyfikenheten. Limpo vill öppna upp för umgänge i ett annat sammanhang. Det gäller också föräldrar som är lika välkomna att teckna och knyta nya kontakter.
Vid det här laget har fyra grabbar och två mammor trotsat höstregnet och bänkat sig runt bordet. All graffiti börjar med penna och papper för att få en känsla för form och hur armen rör sig. Den känslan behövs när man arbetar med sprej som inte låter sig styras på samma sätt som en penna.
– Att teckna är en process. Det händer något när man får tillgång till material och färger. Barnen har utvecklats under hösten, säger Alejandra Pizarro Correa som går i lära hos Limpo och bidrar med pepp, stöd och råd.
Hon skulle önska att fler människor ville öppna sina verksamheter och dela med sig av den kunskap och de verktyg de själva har tillgång till.
Åttaårige Ezekiel Chab har kommit till ateljén varje torsdag.
– Limpo har inte sagt vad vi ska göra än. Det är han som bestämmer, säger Ezekiel Chab.
Alla arbetar lugnt och koncentrerat – nästan hela tiden – för att komma till kvällens höjdpunkt.
– Det bästa är att man får graffa, säger femtonårige Antonio Stenström medan han med mjuka, långsamma rörelser med blyertspennan får till en mycket imponerande tag.
Regn och sprejmålning fungerar illa. Lösningen blir att ställa upp staffliet under en balkong. Färgburkar bärs ut, ansiktsmasker och plasthandskar träs på. Det är äntligen dags.
Vad som skapades? På torsdag mellan sexton och nitton är det vernissage. Alla är välkomna. Salta pinnar utlovas.
Limpo heter egentligen Fabio da Rocha Passos Pinheiro.
Hans gatukonst är välkänd för malmöborna. Han har prytt fastigheter för MKB, elskåp för Eon, inrett restauranger och barnrum.
Som gatukonstnär i Brasilien kom Limpo i kontakt med utsatta unga i kåkstäderna. Det är dessa flickor som ständigt återkommer i hans verk, flickor med uttrycksfulla ögon som bär tunga bördor eller som drömmande svävar iväg mot något helt annat.
– De har berättat sina liv för mig. Det handlar mycket om känslor. Jag är uppvuxen med tre systrar som också har inspirerat mig, säger Limpo som nästa vecka lämnar Malmövintern för tre månader i Brasilien och ett projekt bland unga kriminella.
– I Brasilien har man fortfarande ingen strategi för att minska kriminaliteten, säger Limpo innan han själv också sätter på sig ansiktsmask och visar hur man för en sprejburk.
